Om hundar

Den första hund jag lärde mig att älska, en hovawart 1994-2004, var förebilden till den här tovade varelsen. Jag hade det lite svårare med hundar för att när jag var liten fanns det en barkande och ibland även agressiv hund i närheten. Men jag har också någon gång tänkt skaffa en hund för att ha en bra orsak att motionera regelbundet. Visst blir en hund ståtlig och fin men kräver också väldigt mycket.

Homo homini lupus

En vacker dag igen. Jag kunde fortsätta blogga med teman gul-vit men någonting som inte är så vackert: nämligen gula fläckar i snön som grannes okopplade hund lämnar på terrassen under fönstret och utanför dörren till en knappt fyraåring som gillar så mycket att klättra över snöberget där. Det har pågått sedan jultiden och det ser ut att vi inte ens försöker leka mera på vår gård under den här våren. Så mycket verkar grannen njuta av att reta människor. God fortsättning!

p.s. Det är ingen språkfråga för att det bara gäller finskspråkiga damer här.

Vårsol

Nu har jag ätit och vävt så mycket vitaminkraft att det blir dags att tänka på underbara vinteraktiviteter igen. Särkilt på en så solig vinterdag som det har varit idag. Mattan får vänta att läggas på golvet en eller två månader till;)

Citrus

Jag håller på och jobbar med så C-vitaminrika färger mitt i januari. Jag testar att trampa på ett nytt sätt med rosengång och det är bra att hälften av trasorna är ganska jämna. Jag hade kvar 900g av gul trikoo som jag själv köpt omkring 1993. (Ja, jag vävde redan då). Kläderfabrikerna, Nanso och Finnwear i det här fallet, säljer som mattrasor tygbitar som blir över när de klipper sina plagg. Jag kommer även ihåg att trasorna kostade 10 mark / kilo och påsen var stor. Nuförtiden köper jag inte mera trasor men använder begagnade kläder och tyger för att det finns för mycket av dem.

Ren energibomb

Årets första matta känns nästan varm under fötterna. Arbetsnamnet var "papaya" men resultatet blev mera som fruktcocktail. Jag tänkte den ska vara lyckomatta för året.

Välkomstmatta

Jag har bytt mattan framför utedörren. Den här vävde jag när det fanns för lite ränning kvar för en ordentlig matta. I början gillade jag inte alls den här lilla biten men nu känns den just lagom här. Uppiggande fuchsia. I januari längtar man efter exotiska platser, färger, kryddor och frukt.

Underbara kvinnor

Jag träffade fina och arbetssamma damer i Mexico, människor som var alltid beredda att dela det som de hade med andra. Pásale! Kom in! hörde jag vart jag än jag gick. Sådan gästvänlighet kunde vi tänka på nu när "det europeiska volontärarbetets officiella år" har en gång till börjat.

I byn fanns det alltid majs för de två skörden av majs om året, bönör och pumpa som växer bredvid majsen, underbara pumpaprön som rostades, djur (kött) som sprang på gården, vattnet i naturen och vattnet som såldes i stora flaskor för varje hushåll en gång i veckan, en butik med lite varor som jugurt, mjölkpuder osv, varierande otroliga frukt enligt årstiden. Där fanns det stora familjer med kvinnor och barn, svägerskor och svärmoder, faster och moster och brors- eller systersbarn, kusiner. Man kunde aldrid gissa vem var vem i en familj. De flesta män från byn var utan papper, utan någon rättighet som helst, utan språk i USA.

Plastmatta

Jag lyckades även virka en liten matta med blåaktiga plastpåsar under mina sju månader i den lilla byn i Mexico. Det tog flera månader att samla tillräkligt med påsar och jag fortsatte jobbet tills jag åkte hem. Så stor blev mattan. Hoppas att någon fortsätter återvinna plastpåsar i byn. Jag lämnade mina virknålar där.

Jag har en känsla att sådana mattor fanns det här i norden när jag var liten. Det var den tiden då mölken såldes i plastpåsar som återanvändes och min vithåriga mormors mor satt ännu i trädgården på sommaren och klippte påsarna och allt möjligt med stor ullsax för återanvändningen.

Skål av plast

Här några exempel av mina presenter till vänliga familjer i Mexico. Oftast virkade jag skål för frukt eller andra små saker. Plastpåsarna fick jag tag på så småningom och det var inte möjligt att välja eller planera färgerna så bra. Den inte så lyckade necessären på bilden är första provexemplar som jag har själv.

Virka av plast

Jag stannade i Mexico i bergområdet hos människor med väldigt lite varor och medel att skaffa någonting. Virknål fanns det och plastpåsar i glada färger som oftast hamnade i ett hörn av trädgården med annat skräp (eller slängdes utanför byn vid vägen i ställen med mycket sopor och illa lukt, ofta strykarhundar och gamar och ibland eldar). Jag blev inspirerad att samla plastpåsar och virka små presenter av plast till de underbara familjer hos vilka jag fick äta och sova. 

Fyrverk

Här har jag testat plastpåsar som inslag. Mattan är begagnad för att jag har haft den hemma framför utedörren i fyra år. Men man beräknar att en plastpåse "lever" drygt 20 år om den är slängd ute i naturen. Föremål av hårdare plast som vi har stannar kvar på jorden säkert längre än vi själva. Lyckligtvis på vissa ställen som på Åland sorterar man hård plast för återanvändingen.

Kanske det mest shokerande jag har läst om plastavfall är det som händer omkring så kallad nordpacifiska strömmen, att det finns ett område större än Texas av flytande sopor mitt i Stilla havet.  http://sv.wikipedia.org/wiki/Nordpacifiska_str%C3%B6mmen