Urskog

Att väva en matta är för mig att använda gamla kläder och textilier som har blivit sopor. Så har det gjorts i min familj sedan jag minns. Det känns egentligen lustigt att hitta sina 80tals kläder i en låda med markeringen "mattrasor" på vinden hos mina föräldrar. Materialen kan vara hemska, lite vad som helst man har experimenterat genom åren. Svartgrönt har jag alltid tyckt om att ha på mig. Alltså varför inte under fötterna på golvet efter det?

Efter en ganska trist och kraftlös vinter blev det ingen glad matta. Men medan jag vävde den här skogsmattan hade jag en vacker finsk rocksång som snurrade i huvudet hela tiden. Sången börjar som Dantes Divina Commedia: 

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
....

Men för en finne är skogen inget skrämmande helvete men källa till tröst och nya vägar:

Elämän keskipäivässä
minäkin eksyin synkkään metsään
aamupäiväin kappaleisiin
iltojen ikävään
missä
kasvot puhuvat omaa kieltään
oppivat suruaan nauramaan
ja elämän hauraat astiat
katsovat ihmetellen toisiaan

askel ja pysähdys kerrallaan
yksi nurin yksi oikein
etsi tietä joka hehkuu
polkua joka puhuu 

...

(CMX: Aura)

Till en viktig kvinna

Nu är jag tillbaka vid en modernare vävstol och väver i rosengång igen. Jag har tyvärr ingen gungstol att ta foto på yllemattan som mormor ska få. Två av mina 80tals tröjor med tjockt garn i vitt och grått repades upp för mattan. Det gråa blandade jag med ett tunnare naturfärgat grönt garn. Rosa färgen kommer från svampfärgade garnrester. Gungstolsmattan kan säkert användas på många olika sätt. Den ser bra ut även på vårt bord.

Kalevalatid

Här revas det en ränning till en sjal genom att brickbandsväva. För att lämna fransarna direkt till en sida av brickbandet snurras garnet runt en kartongsbit. Garnen är svampfärgade med koppar- och järnvihtriol som betemedel. Den grönare påminner färgen på Kaarina forndräkt som antagligen hade blivit färgad med vejde.

På Kalevaladagen den 28 februari hörde jag på radion att tack vare finsk metal musik har Kalevala blivit populärt i många länder, kanske populärare än i Finland. En Kalevala teckningstävling från skoltiden kommer jag plötsligt ihåg – då hade jag ritat en dam som spinner och ett barn som leker med garnet. Temat var från Kalevala till nutiden.

Min forntida sjalränning blev solvat i fyra skaft (eller tre - första bommen räknas här som noll). Jag har börjat väva sjalen i spetskypert men tiden under kursen räckte inte till. En fördel med upprättstående vävstol är att tyget är flyttbart. Nu väntar hela systemet ihoppackat tills jag har möjligeten att fortsätta hemma.