Hopp och kärlek

En tröja tvättad i 60 grader blev material för flera julklappar jag tillverkade till mina brorsbarn mellan ett och sjutton år. Det kändes naturligt att dekorera klappar med urgamla symboler: ett hjärta för kärlek, en stjärna för hopp. Kärleken är den största kraften och hoppet ska det finnas för alla människor i världen.

Jag försökte använda så lite pengar som möjligt för julen i år. Goda åländska produkter - fisk, ost, bröd, senap, öl och äppelsaft - blev det på julbordet hos familjen och vännerna i Finland och några böcker köpte jag för oss själva. Just nu är det farbror Pettson med katten Findus som hetast i familjen och något omkring historia vill jag veta mera om. Fastän på julen läser jag helst nya finska romaner som min generation skrivit.

Julen betyder för mig inte bara att ta det lugnt, men särskilt att umgås med vänner och familjen, att träffa så många kära människor man bara hinner utan att det blir stress, att njuta av vinteraktiviteter, att ge sina självgjorda gåvor. Och gladast blir jag då gåvan tas genast i bruk;)

God jul!

Lite julvärme till världen önskar vi idag. Det börjar lugna sig i tomteverkstaden. Den traditionella julfreden utlyses i Finland om en timme. Dags att njuta av tiden hos sina nära och kära.

Äntligen

Äntligen ljus och vilken idyllisk kall snövit början av december! Under den långa och mörka hösten har jag börjat på allvar lära mig att spinna och även självständighetsdagen firade jag vid mormors spinnrock. Egen mormor är en underbar lärare fastän hon inte tycker att mitt grepp eller min ställning är så bra (ännu). Men det rullar i varje fall. Cirka 10 gr orkar jag spinna med slända under en dag och cirka 20 gr med spinnrock. Det kan bli en tröja nästa sommar:)

 

Vikingalekar

Det ska sys för hand med silkes- eller linnetråd. Ull i olika former är det viktigaste materialet. För att förstå någonting om gamla tekniker gäller det att testa tekniker själv. Jag är på gång.

Kalevala smycket på bilden fick jag av en väninna för över tjugo år sedan. Väninnan hette Svensson och smycket hade hört till hennes farmor född i Estland. Så har vi alltid rört oss runt Östersjön och självklart längs vattenleder även längre ut i världen. Vikingarna är de mest berömda men säkert inte enda.

Det firas svenska dagen i Finland i dag. Jag gratulerar mig för att ha börjat tycka om svenskan fastän håller på och använder språket i omständigheter som inte riktigt kan kallas uppmuntrande.

Naturfärgade tyger

Det var lite svårt att hitta 100% ylletyger i färg i affären och då tänkte jag testa färga ljusa ylletyger. Ett fiskbensmönstrat tyg färgades med torkad krapp och ett tyg i kypert med aroniabär. Aroniabären koktes först med mycket grovt havssalt och aroniafärgat tyg fick även stå i vatten med mycket ättika i innan tyget sköljdes. Aroniafärgens hållbarhet blir testad här.

Mammas och pappas bröllopsgåva, 10 liters emaljkastrull, räckte inte längre till men jag fick använda en 25-30 liters kastrull av stål i stället. Inte behövde jag färga i det lilla köket i en tvåa heller.

 

It's only about the weather

Det har regnat otroligt mycket i år. En bondfru räknade att de hade haft bara nio dagar utan regn på sommaren. Man tycker förstås synd om bönder som inte kan skörda och min mormor, 88 år, undrar även hur folk överlever vintern.

Å andra sidan, aldrig före har jag lagt märke till hur en fuktig höståker skiner vackert då natten faller. Färger och former blir starkare ute i regn. Ett bra bärår var det också och kantareller plockades i massor från början av juli till mitten av september åtminstone på Åland. Det verkar även att blodspindelskivlingen gillar den blöta hösten. Soppan på bilden ska alltså inte ätas men användas i svampfärgning.

Skördetiden

Behöver man säga någonting här? Ok, jag tycker att jag har varit ganska flitig med att växtfärga i år. Färgningen har pågått på kvällarna och morgnarna sedan midsommartiden: i juli färgade jag med växter oftast alun som betemedel vilket ger gulare gröna nyanser, i augusti med växter, särskilt vassvippor, utan betemedel vilket ger gråare gröna nyanser och nu i september äntligen med svampar vilket ger gröna och också rödaktiga nyanser. Lyckligtvis är säsongen inte slut ännu:)

Rautapaita

 

Den krokade tröjan har på ett lustigt sätt någonting av en ringbrynja. Först kallade jag den för fängelsetröja. Medan jag krokade på jobbet i fängelsemuseet, funderade jag bland annat på barn som kunde bli häktade i vårt samhälle ännu på 1800-talet, spöstraff som var i bruk ännu för 100 år sedan, folk som dömdes till livstids arbetsstraff i Siberien (kanske även på Åland) och Jeanne d'Arc, flickan som levde ett kort men märkligt liv för sex hundra år sedan men som sedan dess har inspirerad konstnärer, från Shakespeare till Leonar Cohen.

Fastän för årstidens skull kunde tröjan även heta "mogen säd", eller för färgens skull "valkeakuulas", höstens första äpple. Njut av skördetiden!

Jag krokar

Det är en gammal teknik som jag hittade i en bok om gamla tekniker - tyvärr kommer jag inte ihåg vilken bok det var. Krokning är någonting mellan virkning och stickning: på en rad plockar man maskor, på andra  virkar man ihop maskorna. Jag har krokat på ett museiområde under några veckor och träffat tjugo besökare som har känt igen vad jag gör: tolv på svenska, fyra på finska, två på norska, en på danska, en på holländska. Oftast har damerna sagt att mamma kunde det men jag lärde det mig aldrig.

Imagine

Strumpeband kanske? I varje fall blir jag glad av färgerna på mina vävda band. Jag började naturfärga garn för cirka tjugo år sedan, samtidigt som jag började väva i vävstol. Det var en nödvändig motsats till studierna i antropologi och ulandsforskning då. Nuförtiden övar jag väva även i bandgrind, fastän inte i rosengång ännu.

Jag undrar hur olika tekniker spredd sig runt världen i forntiden. Jag har en aning om att det inte kunde hända med våld men mera med att bli kär.

Det finns otroligt mycket goda skapande krafter på det lilla åländska öriket. Man får bland annat vara stolt över god mat, fisk, utveckling av andra fina lokala produkter, hantverk, den starka lusten att försvara och bevara sitt kulturarv, Fredsinstitut, Emmaus, Medis, den avgiftsfria bussen i Mariehamn, Musikinstitut, musik och nu en ny festival, "Islands of Peace".

Jag har haft en bra sommar med jobb jag njuter av, mycket hantverk och smultron, även ett besök till Geta och Pettas bageri där, en vacker kvällspromenad med en fin väninna som heter Gunilla och många aktiva lediga dagar med sonen. När jag jobbar har jag ofta sångar som snurrar i huvudet, en välkänd sång väldigt ofta sedan ett tag särkilt för textens skull:

 Imagine there's no heaven, it's easy if you try
No people below us, above it's only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries, it isn't hard to do
No need to kill or die for and no religions too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Imagine no possessions I wonder if you can
No need for greed or hunger a brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing for the world

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
Take my hand and join us
And the world will live, will live as one

Liberté, égalité, fraternité

Det ska bli en sommarväska, en ny kjolväska. Idén fick jag redan i somras men det blev aktuellt att tillverka väskan först nu.

Jag som bloggar om hantverk har egentligen behörigheten som lärare i franska och historia. Jag är en tacksam finsk medborgare: född i en välfärdsstat i slutet av 1900-talet har fått lära mig många språk redan i skolan och sedan studera om människans historia och om olika kulturer i världen i dag. Jag har fått resa och skaffa mig riktiga färdigheter att kommunicera på flera språk. Jag anser att kunna ett språk förhindrar inte att lära sig andra språk - Tvärtom! Varje språk man behärskar gör det lättare att lära sig ett nytt språk.

Jag är född i Tavastehus, ett finskspråkigt område som hörde till sveakungens rike nästan sedan sveakungens rike fanns. Efter cirka 700 års svenska styre fanns finska språket kvar i Tavastland då finska också fick ett officiellt status i landet för 150 år sedan. Tack vare Gustav Vasa och kyrkoböcker vet jag ganska mycket om mina förfäder, bland vilka Lustig, Flink och Sten, soldater i eviga krig riket förde före 1809. Jag vet även att Jonas Lustig föddes på det nuvarande Sveriges område men flyttades till Tavastland i början av 1700-talet. Då valde man inte.

Jag kom till Åland för sju år sedan bland annat för att få använda svenska, ett av de språk som jag som finskspråkig började lära mig redan i skolan - svenska väljer vi inte men jag hade ingenting mot språket heller. Jag bloggar på svenska för att ha en liten möjlighet att använda språket regelbundet i skrift. Ett språk utvecklas inte om man inte får använda det.

I våras intervjuades jag för en lärartjänst (jag har behörigheten för) på Åland. Första frågan jag fick svara på var om det inte borde vara ryska i stället för svenska för att jag är född i Tavastehus. Jag blev väldigt förvånad och även arg. På något sätt blev mina finska och svenska förfäder, mina vänliga åländska bröder och systrar i samma rike sedan alla tider och särskilt alla finskspråkiga här på ön sedan alla tider närmare till mig:

Låt inte en människa längre vara diskriminerad för etnicitet, språk, brytning, kön, politisk åsikt!

P.S.  Jag har ingenting mot ryska språket och hoppas att jag hittar snart någon som hjälper till att utveckla grunder i ryska jag också redan har.  

Midsommarbjörk

Det är full fart nu. Vart än jag går tänker jag på växtfärgning, plockar, kokar och njuter av sommaren och färgerna. Och färg blir det: i regn- och kranvatten, på landet och i lägenheten i stan, med eller utan alun som betemedel. En liten överraskning varje gång.

Gröna tankar

Sommaren är som grönast, blommor och löv ovanligt stora i år. Gröna väldigt enkla lodräta linjer testade jag väva i rosengång redan på hösten 2005. En fin lärare tyckte om mattan då vilket kändes uppmuntrande.

Kärleksmatta

I år har jag fått väva med en bred vävstol på Medis i Mariehamn. Det kändes naturligt att väva bredare än tidigare. För den här vinröda eller lilaktiga mattan klippte jag många av mina egna slitna plagg i tyg eller i trikå. Jag använde också lite konstigt tjockt garn köpt på Emmaus för länge sedan.

Jag gillar ge ett namn på mina mattor. Den här gången var det svårt. Intensiva färger av flamenco eller passion? Eller kärlek? 

Vårränder

Tulpanerna tänkte ja på när jag vävde den här mattan som ska ligga på bordet. Jag klippte tunna trasor av gamla bomullstyger så som i finska poppanadukar.

Söndagen kändes äntligen som första vårdagen i år och nu börjar ängarna blomma. Tussilago såg jag redan för en månad sedan och i dag tog vi en promenad på Ramsholmen där marken lyser blått av blåsipporna.

Glad påsk!

Jag kunde inte låta bli. Hela långfredagen har jag målat ägg fastän man kunde ha njutit av en klarvit vårdag ute i snön och lyssna på fåglarna sjunga. Lite konstigt! Vi upptäckte vintern igen i Tavastehus, södra Finland - så nära till Åland men ända så långt ifrån. Under dagen lagade min pappa en söt korg i näver för mina ägg och även en påskkärring kom och önska  GLAD PÅSK för alla!

Vilket var först?

Jag har fått chansen att testa måla påskägg för första gången i livet. (När jag var liten färgade vi ägg bara med lökskal). Jag tror att traditionen att måla påskägg med vaxteknik hör mera till den ortodoxa kyrkan i Finland. Med ägg gäller det säkert om en ny början. Helt spontant blev motiven på äggen någonting mellan naturens uppståndelse på våren och kärlek.

Urskog

Att väva en matta är för mig att använda gamla kläder och textilier som har blivit sopor. Så har det gjorts i min familj sedan jag minns. Det känns egentligen lustigt att hitta sina 80tals kläder i en låda med markeringen "mattrasor" på vinden hos mina föräldrar. Materialen kan vara hemska, lite vad som helst man har experimenterat genom åren. Svartgrönt har jag alltid tyckt om att ha på mig. Alltså varför inte under fötterna på golvet efter det?

Efter en ganska trist och kraftlös vinter blev det ingen glad matta. Men medan jag vävde den här skogsmattan hade jag en vacker finsk rocksång som snurrade i huvudet hela tiden. Sången börjar som Dantes Divina Commedia: 

Jag stod i mitten av min levnads bana
då i en nermörk skog jag mig befann,
där ej mer väg och stig jag kunde ana.
....

Men för en finne är skogen inget skrämmande helvete men källa till tröst och nya vägar:

Elämän keskipäivässä
minäkin eksyin synkkään metsään
aamupäiväin kappaleisiin
iltojen ikävään
missä
kasvot puhuvat omaa kieltään
oppivat suruaan nauramaan
ja elämän hauraat astiat
katsovat ihmetellen toisiaan

askel ja pysähdys kerrallaan
yksi nurin yksi oikein
etsi tietä joka hehkuu
polkua joka puhuu 

...

(CMX: Aura)

Till en viktig kvinna

Nu är jag tillbaka vid en modernare vävstol och väver i rosengång igen. Jag har tyvärr ingen gungstol att ta foto på yllemattan som mormor ska få. Två av mina 80tals tröjor med tjockt garn i vitt och grått repades upp för mattan. Det gråa blandade jag med ett tunnare naturfärgat grönt garn. Rosa färgen kommer från svampfärgade garnrester. Gungstolsmattan kan säkert användas på många olika sätt. Den ser bra ut även på vårt bord.

Kalevalatid

Här revas det en ränning till en sjal genom att brickbandsväva. För att lämna fransarna direkt till en sida av brickbandet snurras garnet runt en kartongsbit. Garnen är svampfärgade med koppar- och järnvihtriol som betemedel. Den grönare påminner färgen på Kaarina forndräkt som antagligen hade blivit färgad med vejde.

På Kalevaladagen den 28 februari hörde jag på radion att tack vare finsk metal musik har Kalevala blivit populärt i många länder, kanske populärare än i Finland. En Kalevala teckningstävling från skoltiden kommer jag plötsligt ihåg – då hade jag ritat en dam som spinner och ett barn som leker med garnet. Temat var från Kalevala till nutiden.

Min forntida sjalränning blev solvat i fyra skaft (eller tre - första bommen räknas här som noll). Jag har börjat väva sjalen i spetskypert men tiden under kursen räckte inte till. En fördel med upprättstående vävstol är att tyget är flyttbart. Nu väntar hela systemet ihoppackat tills jag har möjligeten att fortsätta hemma.

"Kantband"

Mina första och andra dukar vävda med upprättstående varptyngd vävstol har äntligen fått brickband till alla kanterna. Banden var tidskrävande att förverkliga för en oerfaren men också fascinerande. Det är möjligt att ha bandet med eller utan fransar. Jag blev egentligen väldigt förtjust i de täta fransarna i sjalar som hör till finska forntida dräkter.

Duken i tuskaft som har handspunnet inslag har jag hunnit tvätta och den blev underbart mjuk. Liknande "effektgarn" kunde man inte köpa. Jag använde långa hår av Ålandsfår utan att först karda dem. Och jag hade bråttom med jobbet. Men med en erfaren spinnare kunde ull av Ålandsfår användas för att tillverka lika fint garn som sytråd.

Jag är väldigt nöjd med kursen om varptyngd vävstol jag gick och ska säkert berätta mera om innehållet senare.

Urgamla utmaningar

Jag går på kurs om upprättstående vävstol. Under veckan har vi fått massor av information men också satt upp en ränning för två halsdukar, vävt färdig den första i tusskaft med garnet vi själva spunnit på slända och bytt bindnigen till kypert. Ränningen revades genom att väva en band med brickor till kanten. Snyggt! Ränningsmaterialet hade jag färgat med utländska kochenill och indigo på Ålands hantverksskola för många år sedan. För inslaget använde jag ull av Ålandsfår. Med hjälp av lite ljummet vatten blev smutsiga ullen pärlaktig och fortfarande lätt att spinna även utan att först kardas.

P.S. Jag drömmer om att ha en egen upprättstående vävstol på balkongen nästa sommar:)

Vinterblomma

Rejälhandelskaffepaket blev vikta på ett nytt sätt under den här riktiga vinterveckan. Så kallt har det varit även på Åland att jag äntligen flyttade mina pelagonier från vår inglasade balkong in i lägeheten. Annars måste man ta den här influensatiden lugnt och mormors gungstolsmatta måste vänta i vävstolen. Man kan till exempel följa diskussioner inför presidentsvalet - det finns lite hopp om en mera etisk än ekonomisk förebild i landet.

Onni

Jag tror att nästa djur jag tovar är våran katt Onni som flyttade till "mummola" när vi flyttade till tredje våningen i ett höghus i våras. Onni fortsätter växa bra och vara lycklig.

På bilden har mormor en kofta jag stickade med natufärgat garn för cirka sjutton år sedan. Mormor använder koftan fortfarande och färgerna har hållits bra. Även pläden på bakgrunden vävdes i kypert på en vävstuga då och har naturfärgat inslag.

En låda till med naturfärgat garn i olika rosa nyanser (cirka 1 kg) hittades på vinden hos mina föräldrar och jag blev jättelycklig. Jag har vävt hela hösten med garn som hittats i mina egna källor och även repat upp några av mina egna gamla skapelser. Det enda jag köpt är lingarnet till rännigen i höstas och några små nystan i fina färger på Emmaus. Att hantverka behöver inte bli så dyrt:)

Chili

Chili heter familjens hund, en australisk terrier, och dottern Lotta fick en tovad hund som sjuårspresent. Vi har börjat året med att gå ut och promenera om möjligt nästan lika ofta som om vi hade en hund. Det känns mycket uppiggande.

Niilos nalle

 

Äntligen får man röda kinder för vinterlekar ute också på Åland. Jag tycker fortfarande att nalle är bra present till gudbarn och sydde en till julklapp. Jag hade besökt några leksaksaffärer och sett att sådana lite ömkansvärda kramdjur är på modet just nu. Mönstret till nallen hittade jag på nätet och den är sydd av en yllertöja tvättad i 60grader.

Råggröt

 

Hade man gott om att äta på julen skulle maten räcka till för hela vintern. Så tänkte man förr och folktron lever. Efter julen är vi alla sedan nöjda med att äta enkelt. 

Det stora bruna bordet som brorsan själv gjort har fått en vardaglig löpare. Den löst vävda duken krympte drygt 20% i tvätt. Duken hänger inte över kanterna som planerat men rymms ligga helt på bordet vilket passar lika bra.

Nyårsblomma

Silverstjärnan såg bra ut i hemmet vi besökte den 1 januari 2012. Brorsan fortsätter dricka mycket kaffe och spara material för mig att vika. I stället för en äkta blomma ger vi ofta en kaffepaketsblomma när vi träffar vänner.