fredag 9 september 2011

Tusen och en natt


Det var en evighet sedan jag vävde sist. Men nu är den turkosa traslådan nästan tom och vårt vardagsrum har fått en ny matta som lyser i mammas favoritfärg. Som tur kan vi nordbor i alla ålder uttrycka oss genom systemet som här på Åland kallas medborgarinsitut. Med lite hjälp av mormor som barnvakt fortsätter jag mina vävstudier där nu.

Jag skulle gärna få studera lite mera färglära också. Jag klippte några av mina egna plagg från 80 och 90-talet för mattan. Varför har jag sedan tonåring varit så fascinerad av färgen som är någonting mellan grön och blå?

P.S. Under den senaste månaden har vi äntligen också hunnit besöka Geta, smaka Pettas underbara kakor där och även plocka blåbär, lingon och kantareller med kära vänner i åländska skogar.

4 kommentarer:

  1. Så härliga färger du har lyckats få in i din vardagsrumsmatta. Den formligen lyser av din mammas älsklingsfärg:)
    Roligt att brödet smakade bra!

    SvaraRadera
  2. Ja, vi ska komma och hämta mera bröd nu på skördemarknaden. Pettas kakor var också en härlig upplevelse. Jag tänkte även när jag sist hade fått något så gott. (Kanske var det Mercedes bakelse i Eckerö i somras som var lika goda:)

    SvaraRadera
  3. Tack! Jag är glad över att mattan faktiskt passar i hemmet.

    SvaraRadera