Sommaren

Kökars rosband blev färdigt. Jag hade fått beskrivningen på bandet av hantverksentusiasten Taivassalo som såg bandgrinden med två hålrader som jag köpt på Nordiska museet i Stockholm. Första raden används för bottentrådar och andra för mönstertrådar vilket säkert gör det lättare att plocka mönstret. Det var väldigt roligt att väva, inte svårt såsom jag hade tänkt, och jag tycker att bandet är vackert. På något sätt tror jag att förr i tiden lärde väverskorna sig mönster till olika band lätt utantill.

Jag vävde bandet under hantverksdagarna på museiområdet Jan Karlsgården. Varje onsdag i juli visar hantverkare olika gamla tekniker där. Även vi som jobbar på museet varje dag på sommaren får delta i visningar. Ibland har besökare inte sett någon väva tidigare, åtminstone inte med bandgrind. Ibland har dom inte sett någon spinna eller inte spinna med slända. Eller sedan kommer någon ihåg hur mormor eller farmor kardade. Själv hade jag inte till exempel sett någon sticka täcke, knyppla, tillverka rep, pärtor, rödmyllefärg, tjära, potatismjöl eller smör innan jag kom till Jan Karlsgården.

Jag tror att för mig räcker det inte till bara att fundera för att jag är, jag måste få göra någonting med händerna också. Lite människokontakt behövs det med.

På bilden är det jag med mina olika sommarsysslor fotograferad av väninnan Gunilla.

Löpande hund

Bara två varma veckor behövdes och plötsligt är världen grön igen. Den förvirrande snabba förändringen i år kunde nästan höras. Nu gäller det att inte förlora tid - att inte kasta bort liv.

Jag håller på och testar brickbandsversionen av "löpande hund" i olika färger. I juni ska det komma ut en ny bok om brickband (på finska) och då ska jag förhoppningsvis lära mig flera mönster.
 

Vikingalekar

Det ska sys för hand med silkes- eller linnetråd. Ull i olika former är det viktigaste materialet. För att förstå någonting om gamla tekniker gäller det att testa tekniker själv. Jag är på gång.

Kalevala smycket på bilden fick jag av en väninna för över tjugo år sedan. Väninnan hette Svensson och smycket hade hört till hennes farmor född i Estland. Så har vi alltid rört oss runt Östersjön och självklart längs vattenleder även längre ut i världen. Vikingarna är de mest berömda men säkert inte enda.

Det firas svenska dagen i Finland i dag. Jag gratulerar mig för att ha börjat tycka om svenskan fastän håller på och använder språket i omständigheter som inte riktigt kan kallas uppmuntrande.

Naturfärgade tyger

Det var lite svårt att hitta 100% ylletyger i färg i affären och då tänkte jag testa färga ljusa ylletyger. Ett fiskbensmönstrat tyg färgades med torkad krapp och ett tyg i kypert med aroniabär. Aroniabären koktes först med mycket grovt havssalt och aroniafärgat tyg fick även stå i vatten med mycket ättika i innan tyget sköljdes. Aroniafärgens hållbarhet blir testad här.

Mammas och pappas bröllopsgåva, 10 liters emaljkastrull, räckte inte längre till men jag fick använda en 25-30 liters kastrull av stål i stället. Inte behövde jag färga i det lilla köket i en tvåa heller.

 

Skördetiden

Behöver man säga någonting här? Ok, jag tycker att jag har varit ganska flitig med att växtfärga i år. Färgningen har pågått på kvällarna och morgnarna sedan midsommartiden: i juli färgade jag med växter oftast alun som betemedel vilket ger gulare gröna nyanser, i augusti med växter, särskilt vassvippor, utan betemedel vilket ger gråare gröna nyanser och nu i september äntligen med svampar vilket ger gröna och också rödaktiga nyanser. Lyckligtvis är säsongen inte slut ännu:)

Rautapaita

 

Den krokade tröjan har på ett lustigt sätt någonting av en ringbrynja. Först kallade jag den för fängelsetröja. Medan jag krokade på jobbet i fängelsemuseet, funderade jag bland annat på barn som kunde bli häktade i vårt samhälle ännu på 1800-talet, spöstraff som var i bruk ännu för 100 år sedan, folk som dömdes till livstids arbetsstraff i Siberien (kanske även på Åland) och Jeanne d'Arc, flickan som levde ett kort men märkligt liv för sex hundra år sedan men som sedan dess har inspirerad konstnärer, från Shakespeare till Leonar Cohen.

Fastän för årstidens skull kunde tröjan även heta "mogen säd", eller för färgens skull "valkeakuulas", höstens första äpple. Njut av skördetiden!

Jag krokar

Det är en gammal teknik som jag hittade i en bok om gamla tekniker - tyvärr kommer jag inte ihåg vilken bok det var. Krokning är någonting mellan virkning och stickning: på en rad plockar man maskor, på andra  virkar man ihop maskorna. Jag har krokat på ett museiområde under några veckor och träffat tjugo besökare som har känt igen vad jag gör: tolv på svenska, fyra på finska, två på norska, en på danska, en på holländska. Oftast har damerna sagt att mamma kunde det men jag lärde det mig aldrig.

Imagine

Strumpeband kanske? I varje fall blir jag glad av färgerna på mina vävda band. Jag började naturfärga garn för cirka tjugo år sedan, samtidigt som jag började väva i vävstol. Det var en nödvändig motsats till studierna i antropologi och ulandsforskning då. Nuförtiden övar jag väva även i bandgrind, fastän inte i rosengång ännu.

Jag undrar hur olika tekniker spredd sig runt världen i forntiden. Jag har en aning om att det inte kunde hända med våld men mera med att bli kär.

Det finns otroligt mycket goda skapande krafter på det lilla åländska öriket. Man får bland annat vara stolt över god mat, fisk, utveckling av andra fina lokala produkter, hantverk, den starka lusten att försvara och bevara sitt kulturarv, Fredsinstitut, Emmaus, Medis, den avgiftsfria bussen i Mariehamn, Musikinstitut, musik och nu en ny festival, "Islands of Peace".

Jag har haft en bra sommar med jobb jag njuter av, mycket hantverk och smultron, även ett besök till Geta och Pettas bageri där, en vacker kvällspromenad med en fin väninna som heter Gunilla och många aktiva lediga dagar med sonen. När jag jobbar har jag ofta sångar som snurrar i huvudet, en välkänd sång väldigt ofta sedan ett tag särkilt för textens skull:

 Imagine there's no heaven, it's easy if you try
No people below us, above it's only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries, it isn't hard to do
No need to kill or die for and no religions too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Imagine no possessions I wonder if you can
No need for greed or hunger a brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing for the world

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
Take my hand and join us
And the world will live, will live as one

Midsommarbjörk

Det är full fart nu. Vart än jag går tänker jag på växtfärgning, plockar, kokar och njuter av sommaren och färgerna. Och färg blir det: i regn- och kranvatten, på landet och i lägenheten i stan, med eller utan alun som betemedel. En liten överraskning varje gång.

Till en viktig kvinna

Nu är jag tillbaka vid en modernare vävstol och väver i rosengång igen. Jag har tyvärr ingen gungstol att ta foto på yllemattan som mormor ska få. Två av mina 80tals tröjor med tjockt garn i vitt och grått repades upp för mattan. Det gråa blandade jag med ett tunnare naturfärgat grönt garn. Rosa färgen kommer från svampfärgade garnrester. Gungstolsmattan kan säkert användas på många olika sätt. Den ser bra ut även på vårt bord.

Kalevalatid

Här revas det en ränning till en sjal genom att brickbandsväva. För att lämna fransarna direkt till en sida av brickbandet snurras garnet runt en kartongsbit. Garnen är svampfärgade med koppar- och järnvihtriol som betemedel. Den grönare påminner färgen på Kaarina forndräkt som antagligen hade blivit färgad med vejde.

På Kalevaladagen den 28 februari hörde jag på radion att tack vare finsk metal musik har Kalevala blivit populärt i många länder, kanske populärare än i Finland. En Kalevala teckningstävling från skoltiden kommer jag plötsligt ihåg – då hade jag ritat en dam som spinner och ett barn som leker med garnet. Temat var från Kalevala till nutiden.

Min forntida sjalränning blev solvat i fyra skaft (eller tre - första bommen räknas här som noll). Jag har börjat väva sjalen i spetskypert men tiden under kursen räckte inte till. En fördel med upprättstående vävstol är att tyget är flyttbart. Nu väntar hela systemet ihoppackat tills jag har möjligeten att fortsätta hemma.

"Kantband"

Mina första och andra dukar vävda med upprättstående varptyngd vävstol har äntligen fått brickband till alla kanterna. Banden var tidskrävande att förverkliga för en oerfaren men också fascinerande. Det är möjligt att ha bandet med eller utan fransar. Jag blev egentligen väldigt förtjust i de täta fransarna i sjalar som hör till finska forntida dräkter.

Duken i tuskaft som har handspunnet inslag har jag hunnit tvätta och den blev underbart mjuk. Liknande "effektgarn" kunde man inte köpa. Jag använde långa hår av Ålandsfår utan att först karda dem. Och jag hade bråttom med jobbet. Men med en erfaren spinnare kunde ull av Ålandsfår användas för att tillverka lika fint garn som sytråd.

Jag är väldigt nöjd med kursen om varptyngd vävstol jag gick och ska säkert berätta mera om innehållet senare.

Urgamla utmaningar

Jag går på kurs om upprättstående vävstol. Under veckan har vi fått massor av information men också satt upp en ränning för två halsdukar, vävt färdig den första i tusskaft med garnet vi själva spunnit på slända och bytt bindnigen till kypert. Ränningen revades genom att väva en band med brickor till kanten. Snyggt! Ränningsmaterialet hade jag färgat med utländska kochenill och indigo på Ålands hantverksskola för många år sedan. För inslaget använde jag ull av Ålandsfår. Med hjälp av lite ljummet vatten blev smutsiga ullen pärlaktig och fortfarande lätt att spinna även utan att först kardas.

P.S. Jag drömmer om att ha en egen upprättstående vävstol på balkongen nästa sommar:)

Onni

Jag tror att nästa djur jag tovar är våran katt Onni som flyttade till "mummola" när vi flyttade till tredje våningen i ett höghus i våras. Onni fortsätter växa bra och vara lycklig.

På bilden har mormor en kofta jag stickade med natufärgat garn för cirka sjutton år sedan. Mormor använder koftan fortfarande och färgerna har hållits bra. Även pläden på bakgrunden vävdes i kypert på en vävstuga då och har naturfärgat inslag.

En låda till med naturfärgat garn i olika rosa nyanser (cirka 1 kg) hittades på vinden hos mina föräldrar och jag blev jättelycklig. Jag har vävt hela hösten med garn som hittats i mina egna källor och även repat upp några av mina egna gamla skapelser. Det enda jag köpt är lingarnet till rännigen i höstas och några små nystan i fina färger på Emmaus. Att hantverka behöver inte bli så dyrt:)

Pepparkakor på lillajul

Pläden trampad i rosengång blev färdig och för någon orsak fick jag genast lust att äta pepparkakor. Det passade bra för att få lite lillajulsstämning. Annars fattar man inte riktigt att adventtiden börjar när solen fortsätter skina högt på den blåa himlen och gräsmattan lyser klargrön. Nu njuter vi av lite sött och varmt på kökssoffan. Det var bra att det fanns Pettas goda bröd först, inte bara sött. Och tomten hade även lämnat oss en liten lillajulsgåva. Tack så mycket!

Höstsol

Vi är i mitten av november och ännu finns det soliga dagar. Jag tror att ju äldre man blir desto mera uppskattar man värme. Mina plädplaner har kommit så lång. Tack för all lök jag åt i somras och med lite hjälp av min arbetsamma pappa fick jag lökskal att kunna färga tillräkligt många härvor i varma gulbruna nyanser för en ganska stor pläd.

Jag har alltså lyckats väva färdig en 5meters linränning som fanns i vävstolen före. Men det finns mycket efterjobb ännu innan mina skapelser kan visas här.

Den blida hösten

Höstens svamp- och växtfärgningar har gett så mjuka, nästan bleka garnhärvor hittils. Jag har färgat med torkade lupiner, morotsblast, rödskivig kanelspindelskivling och en efterbad med en aning av lökskal. Man hinner säkert färga ännu i år men på något sätt har jag lust att planera och väva en pläd just med härvorna som finns på bilden.

Karnevaali

Det regnade i morse och jag som hade tänkt fotografera min pläd-duk i solen:/ Sedan kom några solstrålar. Jag dukade hastigt bordet på balkongen och hämtade kameran. Under den tiden hade sonen som tyckte om idéen hunnit flytta morgongröten och sin frukkostsällskap på skönheten... Det blev ett foto mellan vardag och fest. Både behövs.

På duken festar och dansar lupin, älggräs, lök (andra efterbad), utländska krapp och blodspindelskivling (som inte är giftig). En del hade jag själv färgat på 1990-talet och andra delen färgades i trevlig sällskap på Ålands hantverksola på hösten 2005. Blodspindelskivlinden är drottningen som ger olika starka röda nyanser, i bilden anilin och orange, och egentligen även samma röd som krapp. Man kan konstatera att naturfärgerna håller bra.

Det större nystan på bilden är färgad med krapp, det mindre med blodspindelskivling:

Fête du travail

På många kulturer är valborgsdag mera arbetets och arbetarnas dag än vårens största karneval. Jag tänkte också ha en annorlunda fest i år och äntligen få pläden färdig. Så många skeden har genomgåtts sedan fredag kväll.

Och så skönt hittade jag framför mig i morse vid sju tiden ( man vaknar sig tidigt i en barnfamilj:) :

Naturfärgat

I dag lyckades jag reva ränning till lilla pläden jag har drömt om. Den blev mycket färggrann, någonslags ode till mångkulturalism (dagen efter valet i Finland). Jag försökte även lite skissa och se olika möjligheter att blanda mina häftigaste naturfärgade härvor. Nästa steg är att planera hur trampa inslaget (naturligtvis i rosengång:) och först nästa vecka hinner jag bomma på och solva.

P.S. Det blev öppet vatten äntligen på Slemmern i morse.