tisdag 6 november 2012

Vikingalekar


Det ska sys för hand med silkes- eller linnetråd. Ull i olika former är det viktigaste materialet. För att förstå någonting om gamla tekniker gäller det att testa tekniker själv. Jag är på gång.

Kalevala smycket på bilden fick jag av en väninna för över tjugo år sedan. Väninnan hette Svensson och smycket hade hört till hennes farmor född i Estland. Så har vi alltid rört oss runt Östersjön och självklart längs vattenleder även längre ut i världen. Vikingarna är de mest berömda men säkert inte enda.

Det firas svenska dagen i Finland i dag. Jag gratulerar mig för att ha börjat tycka om svenskan fastän håller på och använder språket i omständigheter som inte riktigt kan kallas uppmuntrande.



2 kommentarer:

  1. Hej Minna, fin, fin blev din dräkt, och den vackra brickvävda band ocksa. Men det later inte bra det där med spraket, det borde ju vara uppmuntrande vid alla tillfällen, men dessvärre är mäskliga relationer bland det mest komplicerade som finns...

    SvaraRadera
  2. Tack tack! Det ska vara ett stort jobb att sy och tillverka helheten. Alla detaljer ska vara äkta förstås;)

    Det är förstås mänskligt att sätta kulturella gränser, att skydda "sitt". Jag är ändå överraskad över att bli utsatt för sådant.



    SvaraRadera