onsdag 31 juli 2013

Sommaren


Kökars rosband blev färdigt. Jag hade fått beskrivningen på bandet av hantverksentusiasten Taivassalo som såg bandgrinden med två hålrader som jag köpt på Nordiska museet i Stockholm. Första raden används för bottentrådar och andra för mönstertrådar vilket säkert gör det lättare att plocka mönstret. Det var väldigt roligt att väva, inte svårt såsom jag hade tänkt, och jag tycker att bandet är vackert. På något sätt tror jag att förr i tiden lärde väverskorna sig mönster till olika band lätt utantill.

Jag vävde bandet under hantverksdagarna på museiområdet Jan Karlsgården. Varje onsdag i juli visar hantverkare olika gamla tekniker där. Även vi som jobbar på museet varje dag på sommaren får delta i visningar. Ibland har besökare inte sett någon väva tidigare, åtminstone inte med bandgrind. Ibland har dom inte sett någon spinna eller inte spinna med slända. Eller sedan kommer någon ihåg hur mormor eller farmor kardade. Själv hade jag inte till exempel sett någon sticka täcke, knyppla, tillverka rep, pärtor, rödmyllefärg, tjära, potatismjöl eller smör innan jag kom till Jan Karlsgården.

Jag tror att för mig räcker det inte till bara att fundera för att jag är, jag måste få göra någonting med händerna också. Lite människokontakt behövs det med.

På bilden är det jag med mina olika sommarsysslor fotograferad av väninnan Gunilla.

2 kommentarer:

  1. Och jag kan berätta att banden är ännu vackrare i verkligheten!

    SvaraRadera
  2. Ibland men bara ibland har man lite stress på jobbet och det har ingenting men hahtverk att göra;) Tack för hjälpen kära Gunilla! Den morgonen hade jag inte ännu hunnit plocka undan allt som finns i korgen och påsen då jag redan försökte knuta ränningen i flaggstången för att börja väva. En liten högljudig "Emil" hade snurrat runt mig. Och bandet på bilden har jag faktiskt fotograferat själv med mobilkameran.

    SvaraRadera