Guld och silver

Nu hänger lingardinen i fönstret och täcker just lagom. Texturen är spännande: Det finns något rutigt samtidigt som rosengångsmönstret syns mer eller mindre beroende på ljuset. Dessutom glimmar lintrådar vackert med ljusstrålar.

Pepparkakor på lillajul

Pläden trampad i rosengång blev färdig och för någon orsak fick jag genast lust att äta pepparkakor. Det passade bra för att få lite lillajulsstämning. Annars fattar man inte riktigt att adventtiden börjar när solen fortsätter skina högt på den blåa himlen och gräsmattan lyser klargrön. Nu njuter vi av lite sött och varmt på kökssoffan. Det var bra att det fanns Pettas goda bröd först, inte bara sött. Och tomten hade även lämnat oss en liten lillajulsgåva. Tack så mycket!

Höstsol

Vi är i mitten av november och ännu finns det soliga dagar. Jag tror att ju äldre man blir desto mera uppskattar man värme. Mina plädplaner har kommit så lång. Tack för all lök jag åt i somras och med lite hjälp av min arbetsamma pappa fick jag lökskal att kunna färga tillräkligt många härvor i varma gulbruna nyanser för en ganska stor pläd.

Jag har alltså lyckats väva färdig en 5meters linränning som fanns i vävstolen före. Men det finns mycket efterjobb ännu innan mina skapelser kan visas här.

Den blida hösten

Höstens svamp- och växtfärgningar har gett så mjuka, nästan bleka garnhärvor hittils. Jag har färgat med torkade lupiner, morotsblast, rödskivig kanelspindelskivling och en efterbad med en aning av lökskal. Man hinner säkert färga ännu i år men på något sätt har jag lust att planera och väva en pläd just med härvorna som finns på bilden.

Underbart ljus

 

I dag regnar det men i allmänheten har det varit en otroligt vacker oktobermånad i Mariehamn, soliga dagar i gula nyanser. Jag håller på och jobbar långsamt med gammalt lingarn. Här väntar en genomsynlig gardin att klippas ner när hela ränningen tagit slut. Nästa år ska jag se klarare ut ifall man måste stanna inne för att skriva eller krya på sig under vackra dagar.

Lingarnen köpte jag när jag någon gång åkte förbi Kauhavan kangasaitta i början av 90-talet. Det måste ha varit rea där. Härvorna hittades när vi flyttade i våras och jag äntligen, efter sex år på Åland, vågade flytta också mina egna grejer hit. Som tur gillar jag fortfarande samma färger som som 20-åring.

Solnedgång

Medan jag väntar på nästa chans att väva visar jag ett gammalt foto igen. Man kunde se höstens rödbetor, morötter och kantareller i mattan. Men nej, jag har sett en så stark solnedgång över Östersjön någon gång. Det var på en färja från Helsingfors tidigt på hösten. Mera folk kunde faktiskt njuta av höstvyer på sjön och resa till Åland på skördetiden. Skördefesten är ett av de finaste evenemangen på Åland. Varje gång hittar man nya upplevelser, smak och hantverk, som Åland är och ska vara stolt över. I år blev jag till exempel riktigt förtjust i fint ullgarn spunnet av Ålandsfåret.

Tusen och en natt

Det var en evighet sedan jag vävde sist. Men nu är den turkosa traslådan nästan tom och vårt vardagsrum har fått en ny matta som lyser i mammas favoritfärg. Som tur kan vi nordbor i alla ålder uttrycka oss genom systemet som här på Åland kallas medborgarinsitut. Med lite hjälp av mormor som barnvakt fortsätter jag mina vävstudier där nu.

Jag skulle gärna få studera lite mera färglära också. Jag klippte några av mina egna plagg från 80 och 90-talet för mattan. Varför har jag sedan tonåring varit så fascinerad av färgen som är någonting mellan grön och blå?

P.S. Under den senaste månaden har vi äntligen också hunnit besöka Geta, smaka Pettas underbara kakor där och även plocka blåbär, lingon och kantareller med kära vänner i åländska skogar.