Midsummer dream

 
Den fantastiska rosliknande blodnävan träffar man särkilt i skärgården i Finland. I början av sommaren har mina vägar gått från en äng till andra, från ett slott till andra. Jag har lärt mig bland annat att i stället för dödstraff kunde lösdrivande kvinnor få jobba på Spinnhuset på Långholmen på 1700-talet för att få bättre förutsättningar i samhället senare. Det blev flera återfall ändå.

Även orkidéerna och gullvivan hör till växterna som man träffar mindre norr om Åland. Jag undrar om jag njuter mer av blomängar nu än vad jag gjorde när jag var ung.

Trevlig midsommar!

Löpande hund

Bara två varma veckor behövdes och plötsligt är världen grön igen. Den förvirrande snabba förändringen i år kunde nästan höras. Nu gäller det att inte förlora tid - att inte kasta bort liv.

Jag håller på och testar brickbandsversionen av "löpande hund" i olika färger. I juni ska det komma ut en ny bok om brickband (på finska) och då ska jag förhoppningsvis lära mig flera mönster.
 

Huhtikuu

Det är så roligt när det blir färg. I år har vi fått vänta ovanligt länge. Men nu börjar knoppar äntligen öppna och marken täcks så småningom av krokusar, tussilagon, sippor.  Olika fåglar kvittrar och åtminstone jag har redan hunnit drömma om stora flockar av flyttfåglar som flög över Åland mot norr. Jag njöt av utsikten:)

Den lila mattan blev någonting mellan krokus, blåsippa och viol. Jag kan tänka mig minst två vänner för vilka mattan skulle passa.

Påskbrasa

En liten matta är vävd med trasrester i bränd orange. Jag blir lycklig då jag lyckas använda allt som jag valt för helheten, att det inte längre finns några sopor i den lådan kvar.

Brasorna eldas traditionellt för att skrämma bort det onda. Påskeldarna hör särkilt till finlandssvenska traditionerna på Österbotten och på Åland. På påsken gällde det att agera mot häxorna som ville stjäla en bit av vår lycka. Det skulle ryka ordentligt för att kärringar inte ens kunde komma nära.

Tänk om det inte fanns bara något begränsat antal lycka i världen, men att ju mera lycka vi lyckas dela, desto lyckligare blir vi alla.

GLAD PÅSK!

Maaliskuu

 

 

Dags för bröderna att njuta av livet tillsammans... Man kan inte klaga i mars, åtminstone inte för vädret. Marken, mossa och barr syns mera och mera under snön. Solen värmer på dagtiden och åtminstone jag har mycket lust att åka skidor på skare. Kontrasten är enorm efter den mörka vinter. Ändå har vi kalla nätter ännu och ju kallare är luften desto tydligare blåheten.

Blues

 

Vintern är blå och natten är blå - i januari, februari och mars. Jag väver med en svart ränning för första gången i livet. Snart är det dags att byta till ljusare färger igen. Lyckligtvis.

The artist is present

Jag har sett mindre sköna solnedgångar i pastellnyanser i vinter och mera snöfall än vanligtvis. Det blev nästan ett måste att väva en svartvit matta. Och mattan blev nästan en hitckock vilket passar bra. Det hör nämligen till årstiden att besöka filmfestivaler.

Jag tycker särkilt om dokumentärfilmer, att få lära sig om världar man hade ingen aning om. En mycket bra film såg jag för några veckor sedan. Filmen 'The artist is present' berättar om performancekonstnärinna Marina Abramovićs livsverk. Jag hade knappt sett performance eller orkat titta på videoinstallationer i konstutställningar men blev den här gången helt fascinerad. Det viktigaste i det som tillverkas är enligt konstnärinnan 'state of mind', ens egen sinnesstämning och inställning.

Om en vecka finns det chans igen att se nya världar under kortfilmfestival Vera i Mariehamn.