Naturfärgade tyger

Det var lite svårt att hitta 100% ylletyger i färg i affären och då tänkte jag testa färga ljusa ylletyger. Ett fiskbensmönstrat tyg färgades med torkad krapp och ett tyg i kypert med aroniabär. Aroniabären koktes först med mycket grovt havssalt och aroniafärgat tyg fick även stå i vatten med mycket ättika i innan tyget sköljdes. Aroniafärgens hållbarhet blir testad här.

Mammas och pappas bröllopsgåva, 10 liters emaljkastrull, räckte inte längre till men jag fick använda en 25-30 liters kastrull av stål i stället. Inte behövde jag färga i det lilla köket i en tvåa heller.

 

It's only about the weather

Det har regnat otroligt mycket i år. En bondfru räknade att de hade haft bara nio dagar utan regn på sommaren. Man tycker förstås synd om bönder som inte kan skörda och min mormor, 88 år, undrar även hur folk överlever vintern.

Å andra sidan, aldrig före har jag lagt märke till hur en fuktig höståker skiner vackert då natten faller. Färger och former blir starkare ute i regn. Ett bra bärår var det också och kantareller plockades i massor från början av juli till mitten av september åtminstone på Åland. Det verkar även att blodspindelskivlingen gillar den blöta hösten. Soppan på bilden ska alltså inte ätas men användas i svampfärgning.

Skördetiden

Behöver man säga någonting här? Ok, jag tycker att jag har varit ganska flitig med att växtfärga i år. Färgningen har pågått på kvällarna och morgnarna sedan midsommartiden: i juli färgade jag med växter oftast alun som betemedel vilket ger gulare gröna nyanser, i augusti med växter, särskilt vassvippor, utan betemedel vilket ger gråare gröna nyanser och nu i september äntligen med svampar vilket ger gröna och också rödaktiga nyanser. Lyckligtvis är säsongen inte slut ännu:)

Rautapaita

 

Den krokade tröjan har på ett lustigt sätt någonting av en ringbrynja. Först kallade jag den för fängelsetröja. Medan jag krokade på jobbet i fängelsemuseet, funderade jag bland annat på barn som kunde bli häktade i vårt samhälle ännu på 1800-talet, spöstraff som var i bruk ännu för 100 år sedan, folk som dömdes till livstids arbetsstraff i Siberien (kanske även på Åland) och Jeanne d'Arc, flickan som levde ett kort men märkligt liv för sex hundra år sedan men som sedan dess har inspirerad konstnärer, från Shakespeare till Leonar Cohen.

Fastän för årstidens skull kunde tröjan även heta "mogen säd", eller för färgens skull "valkeakuulas", höstens första äpple. Njut av skördetiden!

Jag krokar

Det är en gammal teknik som jag hittade i en bok om gamla tekniker - tyvärr kommer jag inte ihåg vilken bok det var. Krokning är någonting mellan virkning och stickning: på en rad plockar man maskor, på andra  virkar man ihop maskorna. Jag har krokat på ett museiområde under några veckor och träffat tjugo besökare som har känt igen vad jag gör: tolv på svenska, fyra på finska, två på norska, en på danska, en på holländska. Oftast har damerna sagt att mamma kunde det men jag lärde det mig aldrig.

Imagine

Strumpeband kanske? I varje fall blir jag glad av färgerna på mina vävda band. Jag började naturfärga garn för cirka tjugo år sedan, samtidigt som jag började väva i vävstol. Det var en nödvändig motsats till studierna i antropologi och ulandsforskning då. Nuförtiden övar jag väva även i bandgrind, fastän inte i rosengång ännu.

Jag undrar hur olika tekniker spredd sig runt världen i forntiden. Jag har en aning om att det inte kunde hända med våld men mera med att bli kär.

Det finns otroligt mycket goda skapande krafter på det lilla åländska öriket. Man får bland annat vara stolt över god mat, fisk, utveckling av andra fina lokala produkter, hantverk, den starka lusten att försvara och bevara sitt kulturarv, Fredsinstitut, Emmaus, Medis, den avgiftsfria bussen i Mariehamn, Musikinstitut, musik och nu en ny festival, "Islands of Peace".

Jag har haft en bra sommar med jobb jag njuter av, mycket hantverk och smultron, även ett besök till Geta och Pettas bageri där, en vacker kvällspromenad med en fin väninna som heter Gunilla och många aktiva lediga dagar med sonen. När jag jobbar har jag ofta sångar som snurrar i huvudet, en välkänd sång väldigt ofta sedan ett tag särkilt för textens skull:

 Imagine there's no heaven, it's easy if you try
No people below us, above it's only sky
Imagine all the people
Living for today

Imagine there's no countries, it isn't hard to do
No need to kill or die for and no religions too
Imagine all the people
Living life in peace

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

Imagine no possessions I wonder if you can
No need for greed or hunger a brotherhood of man
Imagine all the people
Sharing for the world

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will live as one

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
Take my hand and join us
And the world will live, will live as one

Liberté, égalité, fraternité

Det ska bli en sommarväska, en ny kjolväska. Idén fick jag redan i somras men det blev aktuellt att tillverka väskan först nu.

Jag som bloggar om hantverk har egentligen behörigheten som lärare i franska och historia. Jag är en tacksam finsk medborgare: född i en välfärdsstat i slutet av 1900-talet har fått lära mig många språk redan i skolan och sedan studera om människans historia och om olika kulturer i världen i dag. Jag har fått resa och skaffa mig riktiga färdigheter att kommunicera på flera språk. Jag anser att kunna ett språk förhindrar inte att lära sig andra språk - Tvärtom! Varje språk man behärskar gör det lättare att lära sig ett nytt språk.

Jag är född i Tavastehus, ett finskspråkigt område som hörde till sveakungens rike nästan sedan sveakungens rike fanns. Efter cirka 700 års svenska styre fanns finska språket kvar i Tavastland då finska också fick ett officiellt status i landet för 150 år sedan. Tack vare Gustav Vasa och kyrkoböcker vet jag ganska mycket om mina förfäder, bland vilka Lustig, Flink och Sten, soldater i eviga krig riket förde före 1809. Jag vet även att Jonas Lustig föddes på det nuvarande Sveriges område men flyttades till Tavastland i början av 1700-talet. Då valde man inte.

Jag kom till Åland för sju år sedan bland annat för att få använda svenska, ett av de språk som jag som finskspråkig började lära mig redan i skolan - svenska väljer vi inte men jag hade ingenting mot språket heller. Jag bloggar på svenska för att ha en liten möjlighet att använda språket regelbundet i skrift. Ett språk utvecklas inte om man inte får använda det.

I våras intervjuades jag för en lärartjänst (jag har behörigheten för) på Åland. Första frågan jag fick svara på var om det inte borde vara ryska i stället för svenska för att jag är född i Tavastehus. Jag blev väldigt förvånad och även arg. På något sätt blev mina finska och svenska förfäder, mina vänliga åländska bröder och systrar i samma rike sedan alla tider och särskilt alla finskspråkiga här på ön sedan alla tider närmare till mig:

Låt inte en människa längre vara diskriminerad för etnicitet, språk, brytning, kön, politisk åsikt!

P.S.  Jag har ingenting mot ryska språket och hoppas att jag hittar snart någon som hjälper till att utveckla grunder i ryska jag också redan har.